söndag 26 juli 2020

Samtliga partier har rätt

Jo, precis så är det som rubriken säger. Samtliga partier har rätt, bara inte i allt de säger. Det finns det, tyvärr, inget parti som har. Det finns partier som har rätt inom ett fåtal, eller rent av enstaka, områden och det finns partier som har rätt inom ett större fält.

Men, frågar sig då vän av ordning, vaddå "rätt". Ja, i det fallet skall naturligtvis "rätt" tolkas som "något jag kan hålla med om". Sedan får man backa lite och tänka att "allt åt alla alltid" är ju suveränt när man bara sitter och önskar sig saker, men fungerar inte i praktiken. Det är inte nyttigt att käka gräddtårta och glass till frukost, middag och kvällsmat varje dag även om det är gott. Så, man måste prioritera mellan alla de här partierna och vad de ger uttryck för.

Svårt, absolut, när man måste börja väga det jag har nytta av mot det jag tror är bäst för samhället. Jag är absolut motståndare till en samhällsordning där det inte finns valfrihet. Jag vill bestämma över mitt eget liv. Jag tycker dessutom att det finns för lite valfrihet idag, jag vill att den ökas ytterligare till fler områden.

Det finns andra områden där det nuvarande systemet fungerar bra, exempelvis när det gäller högkostnadsskydd för sjukvårdsbesök och medicin. Man kan diskutera nivåer hit och dit, hundralappar mer eller mindre, men att röra systemet som sådant känns inte rimligt från min horisont.

Skola, det här systemet med friskolor, är det bra? Jag tycker inte det så som det utformades i Sverige. Näst intill fri etableringsrätt av skolor med tveksam tillhörighet, religiösa skolor, vinstgenererande företag på skattepengar som när som helst, även mitt under ett läsår, kan dra sig ur, kamma hem vinsten och lägga över ansvaret på den kommunala verksamheten är i mina ögon stötande. Dels tycker jag att skolan är ett område som bör vara statligt och inte kommunalt för att garantera att utbildningen ser likadan ut överallt, dels bör utbildning inte vara konkurrensutsatt på grund av risken för betygsinflation och för att elever inte får den utbildning de kan kräva.

Bostad, skall alla vara garanterade rätten att ha en bostad så länge de är skötsamma så kan vi inte ha fri hyressättning. Fri hyressättning ökar risken för att folk tvingas ut från bostaden på grund av hyreshöjningar, och det finns absolut ingen risk att det inte blir uthyrt till den nya högre hyran på grund av bostadsbristen. Vad som skall hända med de som tvingas ut är naturligtvis inte hyresvärdens ansvar, men det är definitivt ett samhällsansvar. Vi kan inte återgå till att ha ett samhälle med fattigstugor. Människor utan social problematik skall inte tvingas att bo på härbärgen och akutboende i den mån de finns enbart för att hyrorna höjdes vid en oönskad renovering. Alla har inte råd att köpa sin bostad ens när de arbetar heltid, men de skall åtminstone inte tvingas flytta vid en hyreshöjningsrenovering eller när de blir pensionärer. Bostad åt befolkningen är ett samhällsansvar på samma sätt som broar, vägar, sjukvård och skolor. Ett land som låter människor bo i favelor och husvagnar är inte önskvärt, varken här eller någon annanstans. Jag förväntar mig att politiker börjar ta det ansvaret på allvar.

Apotek, jättebra förändring när verksamheten konkurrensutsattes, mycket större tillgänglighet, bättre öppettider på fler orter än någonsin tidigare. Missen som gjordes var att ingen fick ansvar för central upphandling och beredskapslager. Det är en verksamhet och ett ansvar som borde hållits i ett statligt apoteksbolag som inte skulle vara affärsdrivande utan skattefinansierat. Det finns saker som är så viktiga i ett samhälle att risken med att göra det affärsdrivande är större än vinsten. När något blir affärsdrivande så finns alltid också risken att delar eller hela verksamheten läggs ner.

Och så där håller det på, för fråga efter fråga. Eftersom "människan är alltings mått" så har jag alltid rätt (missförstå mig inte, det har du också, även om du tycker tvärt emot mig). Problemet är att inget parti håller med mig om allt. Jag kan då starta ett eget parti och satsa på att bli diktator (det finns en del aktuella exempel på personer med sådana ambitioner från andra länder, ingen nämnd, ingen glömd), missnöjesrösta, avstå från att rösta eller försöka rota runt i partiernas program och försöka hitta något som stämmer på åtminstone ett hyggligt antal punkter. Det är svårt, och antagligen anledningen till att människor ofta tenderar att bestämma sig för vad de skall rösta på senare och senare. Eftersom jag suttit som vallokalsfunktionär allt sedan sekelskiftet har jag sett hur vissa uppehåller sig allt längre tid vid valsedelsställen utan att veta vad de skall välja. Jag har till och med varit med om de som lämnat vallokalen för att återvända några timmar senare. Det är svårt att klandra dem eftersom valen ofta känns omöjliga.

Sedan skall man addera in partiledaren i den mixen också. Många attraheras eller repelleras av en viss partiledare utan att riktigt förstå att den personen inte är diktator i ett parti. Hen för fram vad partiet enats om att stå för. Det skall inte spela någon roll om det är Jonas Sjöstedt eller någon annan som frontar V, politiken skall inte förändras annat än i marginalen för det. Något L just nu lider under, eftersom Nyamko Sabuni mer eller mindre är tvungen att föra samma politik som företrädaren fram till nästa kongress och samtidigt försöker ena ett djupt splittrat parti. Vilket väljarna ser, inte förstår, och partiet tankar därmed i opinionen. Det finns inga garantier för att den kräftgången upphör inför valet, vilket reser ytterligare en fråga: När blir det en bortkastad röst att lägga sin röst på ett parti. Kommer L och MP att åka ut, eller om det verkar sannolikt att de kommer att åka ut några dagar före valet kan det resultera i dels att vissa stödröstar utan att egentligen hålla med om politiken, och dels att vissa avstår från att rösta på de partierna trots att de egentligen håller med om politikens inriktning. Knepigt det där.

Jag vill ändå inte rösta på "allt åt alla alltid" eftersom jag inte tror det är hållbart, trots att glass är gott. Tulipanaros är enkelt att säga, men svårt att odla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar