Försäljningen av PC går upp något lite, trots covid-19-pandemin. Det jag tycker är märkligt är hur länge datorer lever idag och hur sällan man egentligen behöver byta dem. Företag har sina policys som säger att datorerna skall bytas vart tredje år, och så gör de det, utan att fråga sig varför. Både för ordinärt kontorsbruk och för lika ordinärt hembruk är livslängden, även prestandamässigt, i dagens datorer i allmänhet väldigt mycket längre än så. För hemanvändning handlar sannolikt datorköp oftast om "vill ha" snarare än "behöver".
För företagsbruk handlar det, lika sannolikt, om att vi "har en policy" snarare än om att vi "måste ha".
Prestanda i datorer har blivit sådana att, undantaget specialiserade uppgifter som spel med höga grafiska krav, virtual reality, videoomvandling (video rendering på engelska) och liknande, så klarar sig en dator längre än man kan tro idag. Om det man gör vid datorn inskränker sig till att skriva, surfa, epost och kolla på bilder man tagit med telefonen så krävs inte speciellt mycket, och det säljs fortfarande nya datorer 2020 med svagare prestanda än min bärbara dator från 2011, som inte var speciellt kraftfull ens när den var ny. Naturligtvis har den drabbats av det planerade åldrandet från tillverkaren, så det går inte längre att använda senaste operativsystemen, men fungerar klanderfritt gör den trots det, och räcker till för allt jag vill göra med den. Om man väger in miljöaspekter i sitt datorinnehav bör man naturligtvis inte byta ut den utrustning man har innan den inte klarar av att utföra det som man skall göra på ett bra sätt (inklusive om den går sönder, då bör den i första hand repareras), och det borde självklart gälla både företag och privatpersoner.
Samma sak gäller det mesta i det moderna samhället. Möbler byts inte för att de är trasiga eller utslitna utan för att man "vill ha nytt och modernt", kläder kasseras inte för att de är utslitna utan för att de är omoderna, även om de är oanvända, köksinredningar kasseras inte för att de inte längre fungerar utan för att man "vill ha en elegant arbetsbänk i blankpolerad marmor med intarsia av svart granit". Man gräver upp tomten för att skapa en egen pool, i Sverige, där det under ett normalår är cirka 15 dagar då den ens är användbar, på grund av att landet präglas av kyla, blåst och regn även på sommaren och en inomhuspool hade krävts för användbarhetens skull. Jag antar att poolen i trädgården ger högre status än en för våra förhållanden billigare och mer praktisk lösning som inte är lika permanent.
Vill ha-faktorn är stark i vårt konsumtionsinriktade samhälle. "Jag shoppar, alltså är jag" verkar vara en ledstjärna för många och shoppingberoende är en reell term, inte något påhitt av mig, oavsett vad det än är man köper eller suktar efter. Samtidigt som vi vet att konsumismen är en oerhört stor belastning för klimatet så inriktar sig klimatpolitiken på allting annat än just konsumismen och de globala transporterna. Konsumismen skapar arbetstillfällen inom både tillverkningsindustri, transportsektor och återförsäljare, arbetstillfällen som inte hade funnits om människor använt det de redan har och reparerat det som går att reparera. Det finns få människor som ifrågasätter det kloka i att torsk från Norge transporteras till Kina för att packas innan den transporteras tillbaka till Norden för försäljning i frysdiskarna eller att man kastar en fullt fungerande TV efter två år för att det kommit en ny modell och att nya apparater är så billiga på grund av massproduktionen.
Det är naturligtvis svårt att väga behovet av arbetstillfällen och ekonomiska muskler för den enskilde mot miljön. Tittar jag, som idag är en gammal man, tillbaka på hur det såg ut för ett halvsekel sedan, när jag var i tonåren, så hade vi väldigt mycket färre saker än vi har idag och de underhölls på ett annat sätt, eftersom de var byggda för att underhållas. Mycket var dessutom lokalt producerat, inte import från andra sidan jordklotet, och var dyrare, ofta mycket dyrare, än motsvarande produkter är idag i förhållande till människors medelinkomst. Vi har vant oss vid en ständigt stegrad konsumtion, tillväxt till varje pris, och den största katastrofen i ett modernt samhälle är när tillväxten sjunker, eller till och med blir negativ. Depression är en fasa eftersom många människor då blir helt utan försörjning. Alltså gör man allt för att underhålla tillväxten, oavsett vad det får för effekter för klimatet och miljön.
På det sättet är det en konflikt mellan en aktivistisk miljörörelse och en mer realpolitisk styrning av världens länder. Greta Thunberg och miljörörelsen i all ära, men fattiga människor har inte råd att tänka på miljön lika mycket som privilegierade västerlänningar, även om miljön och klimatet drabbar även, och kanske kanske främst, de i fattigare länder. Vår överkonsumtion av billiga kläder med låg kvalitet och kort livslängd ger arbetstillfällen och inkomster i Bangladesh, vår överkonsumtion av billig elektronik och telefoner som byts innan ens två år passerat, eftersom det är kul med nytt, ger arbetstillfällen i Kina och Thailand.
Så, nej, det är inte i första hand världens ledare som skall skämmas över att klimatet blir förändrat. I stor utsträckning är det alla de som ser shopping som ett nöje, och som överkonsumerar och lyxkonsumerar saker de egentligen inte behöver. Hur man skall balansera mellan att låta bli att handla för att främja klimatet och samtidigt värna arbetstillfällen vet jag inte, men det gick att leva på sjuttiotalet också, trots den relativa avsaknaden av lyxkonsumtion. Krasst nog, det fanns inte så mycket att lyxkonsumera. Med den konsumtionsnivån hade det till och med räckt med ett jordklot för att få det hållbart. Men, det är faktiskt inte världens ledare det kan skyllas på. Det är alla som faller för "vill ha" och den hämningslösa reklamen snarare än "behöver" och som tillbringar helgerna på köpcentrum med att shoppa saker som kommer att slängas medan prislappen fortfarande sitter på för att de "har råd".
Jag har, medvetet, avhållit mig från att explicit kritisera fjärran semesterresor, även om de, enligt mitt förmenande, ingår i den lyxkonsumtion som plågar klimatet och miljön, men det är bara för att inte dra ut på texten för mycket. Lyxkonsumtion av saker och ting vi inte strikt behöver skulle behöva minska, på alla områden, även flygresorna.
https://www.gartner.com/en/newsroom/press-releases/2020-07-09-gartner-says-worldwide-pc-shipments-grew-2point8-percent-in-second-quarter-of-2020
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar