Globaliseringen

Det brukar ofta talas om globaliseringens vinnare och förlorare utan ett egentligt helhetsgrepp om vilka parametrar som skall användas. Först och främst saknas en heltäckande definition av vad "globaliseringen" är, och sedan saknas definitioner gällande vad som utgör en vinnare och vad som utgör en förlorare.

Är globaliseringens vinnare enbart de kapitalstarka multinationella företagen, vilket det kan vara, så handlar det i väldigt stor utsträckning om stora ekonomiska strukturer som är svåra, för att inte säga omöjliga, att ändra. Men det kan mycket väl vara så att det internationella kapitalet som kan flytta sina produktionsanläggningar och vinstgenererande enheter mellan länder där löner och skatter är låga är de enda odiskutabla vinnarna. De politiska eliterna bör nog också räknas till de stora vinnarna. Å andra sidan är det långt från alla verksamheter som kan flytta till låglöneländer eftersom både produktion och konsumtion är lokal. Rörmokeri kan inte flytta till Indien. Ägandet av företaget kan möjligen göra det, men inte rörmokaren, det skulle bli en pendling som heter duga. Lokala politiker och rörmokarna är sannolikt varken vinnare eller förlorare i globaliseringens lotteri.

Globaliseringens vinnare, är det vi som kan köpa billig elektronik eller är det de som får tillverka billig elektronik? Globaliseringens förlorare är det vi som blir arbetslösa för att tillverkningen av billig elektronik har flyttat till låglöneländer eller är det den som får ett farligt jobb till slavlön för att tillverka billig elektronik?

Är Schengenavtalet en del av globaliseringen eller är det en praktisk justering av passfrihet mellan länder? Vi som bor i Norden har haft passfrihet och en öppen arbetsmarknad mellan våra länder under hela efterkrigstiden utan att det ställt till med problem. Det blir ett problem först när grupper som socioekonomiskt avviker från det gängse utnyttjar systemet till sin egen fördel. Schengenområdet blir ett problem när det gör det möjligt för människor som lever utanför lagen att flytta utan att bli upptäckta av myndigheterna - kriminella, människosmugglare, vapenhandlare, terrorister och så vidare. Schengen gör det lättare att leva och flytta sig utan att länder har möjlighet att upptäcka det.

Vilka som har en omedelbar nytta av passfriheten, utöver dessa grupper, är mer osäkert. Det kan naturligtvis vara praktisk att slippa ha med sig passet vid resor i Europa, men något större problem är det knappast. Det som är viktigt för rörelsefriheten är inte att behöva legitimera sig vid inresa i länder utan möjligheten att få arbets- och uppehållstillstånd inom EU så smidigt som möjligt. Visst, pendling kan ta längre tid över en gränspassage, men det är också ett problem som går att lösa på teknisk väg om bara viljan finns, genom smart elektronik i passet eller på körkortet som identifierar gränsgångare. För alla som inte är gränsgångare är problemet ringa, och handlar mest om bekvämlighet.

Personlig integritet då, det är kränkande att behöva registrera gränsövergången, kan man kanske misstänka. Fast även där borde det inte vara ett problem, vi har bara haft passfrihet inom unionen i femton år, och den gäller inte utanför unionen. Självklart måste ett land ha möjligheten att kontrollera vem som befinner sig på landets territorium. Men det är ingen grund för någon globalisering.

Facebook har ersatt brevvänner i fjärran länder, det är en globalisering vi omedelbart ser och upplever, och vi åker längre sträckor på semester idag. Jag vet bara inte om det är negativt eller positivt. Så, globaliseringens förlorare som det talas om så mycket idag, vilka är det egentligen? Du och jag, eller de där borta, de andra, de som fick elektronikjobb för svältlön när vi fick lära oss att göra latte med roliga mönster för svältlön?