Kultur som ett offentligt åtagande är en problematisk struktur. Är det verkligen en av statens kärnuppdrag att driva museer i huvudstaden, eller i de största städerna i riket. Eller teatrar, samma sak där, nationalscenen i Stockholm, skall den verkligen bekostas med skattepengar. Är det viktigt att ha en nationalscen, och skall den i så fall inte bekostas med biljettintäkter? Hur är det med andra scener? Skall de också bekostas av det allmänna, och i så fall varför?
Jag är kluven i den här frågan. Jag tillhör kulturarbetarskrået, dessutom en av de där som borde kunna kallas professionella museibesökare. Passerar jag ett museum besöker jag det, för det kan alltid finnas något som väcker mitt intresse, oavsett om det är traktorer från femtiotalet eller öletiketter från nittonhundratalet som visas upp. Gränsen går väl ungefär vid "reklampennor i plast från åttiotalet". Jag tillhör de som tycker att det är värt att betala inträde på de ställen jag besöker, men jag är inte helt säker på att det alltid hade blivit så många besökare om de skulle stått för hela kostnaden för driften. Speciellt inte för ett större specialmuseum. Ett munspelsmuseum i Sveg (jag vet inte om det finns något munspelsmuseum över huvud taget, men jag har besökt ett dragspelsmuseum i en by bestående av en klunga hus och kanske femtio innevånare) drivs förmodligen av en eldsjäl som ändå samlar, men det känns självklart att ge en hacka bara för att jag fick komma in till hans samling. Om inte annat kan man handla något när man ändå är där. Jag köpte ett par kassettband med dragspelsinspelningar jag förmodligen aldrig ens lyssnade på.
Eller ett fordonsmuseum, där bara oljedoften är värd en hundring i inträde. Visst, det betalar jag gärna för. Jag är ivrig besökare av konstmuseer, nu senast ett besök på Louisiana i Humlebæck utanför Helsingör, där inträdet kostar en dryg hundring mot att man får strosa runt i några timmar och bara låta anden lätta och flyga några varv i evigheten. Med tanke på antalet besökare där så finns publiken, den som är villig att betala för en proffsig produkt med intressanta utställningar. Jag har regelbundet besökt Louisiana flera gånger om året under mer än trettio år vid det här laget, och jag har sällan eller aldrig blivit besviken. Det är naturligtvis därför jag återvänder hela tiden. Frågan är om det hade varit ett attraktivare besöksmål om det hade varit statligt och gratis att besöka. Jag tror inte det. Själva det faktum att det är en privat stiftelse som är beroende av sina besökare tror jag medför att de hela tiden ligger i framkant och känns relevanta. Stora, statligt finansierade, institutioner har sin försörjning tryggad oavsett besökarna, och risken finns naturligtvis att de blir bekväma då.
Förutom att vara ivrig besökare av museer så är jag också ivrig besökare av konserter och teatrar, och frapperas ofta av skillnaden i kostnad. Ett besök på en konsert kan kosta en tusenlapp eller mer, ibland flera tusenlappar, medan ett subventionerat besök på en teater eller i ett konserthus kostar några hundralappar, och kanske på sin höjd en halv tusenlapp. Är det ett korrekt sätt att använda skattemedel på? Kanske, ett brett kulturutbud är viktigt för ett dynamiskt och levande samhälle, men jag vill nog se kostnaden genomlyst ordentligt. Det finns inget givet i att statligt (eller regionalt) subventionerad kultur är nödvändigt för dynamiken. Det kan rent av vara precis tvärt om, att den statliga subventioneringen gör att det blir svårare för alternativ att komma fram med ett annat utbud.
Sedan finns naturligtvis en fördelningsaspekt. Frågan uppstår om det är rimligt att bara den som har råd skall få möjlighet att ta del av kulturutbud, men det uppstår självklart så fort man tar inträde på något ställe. Jag vill hemskt gärna att alla skall kunna se alla konserter med de stora världsartisterna gratis och gå in på alla teatrar och museer utan att betala en krona för att alla skall kunna ta del av allt utan att behöva tänka på om de har råd. Tänk vad fint om alla i befolkningen fick erbjudande om att gå och se Per Gessle sommaren 2017, utan att behöva betala för det. Tänk vad bra om vi hade kunnat låsa upp Per Gessle för konserter varje kväll tills hela befolkningen hade fått se showen minst en gång. Sedan hade vi kunnat låsa upp Jan Guillou på författaraftnar varje kväll tills hela befolkningen hade lyssnat.
Eller, nä, så kan man inte bedriva kultur. Kultur är lust, glädje och vilja. Det finns en naturlig begränsning i hur många som kan få ta del av utbudet av rena slitageskäl, men också att vi kulturnördar är en begränsad grupp i samhället. Vi skulle knappast bli speciellt många fler för att det var gratis. Det kanske är precis tvärt om, att vårt lokala museum, där inträdet är gratis, hade blivit attraktivare med en inträdesavgift. Det tål att studeras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar