Två dagar efter det amerikanska presidentvalet

Newsflash: Svenska partiledare, från höger till vänster, har kommit ut som Demokrater med Hillary-affischer på kontoret. Nej, jag är inte förvånad över att både Anna Kinberg Batra och Jonas Sjöstedt förenas i sin syn på lämplig politisk ledare på andra sidan Atlanten. Spännvidden mellan ytterligheterna i svensk politik mindre än vad de förmodligen är på något annat ställe på jorden utom i (vissa) diktaturer och där rena petitesser kan blåsas upp till krigsrubriker i pressen.

Huruvida vi skall ha 13 eller 14 barn i en barngrupp på dagis torde på det hela taget vara en mindre skillnad i marginalen. Stridslinjen mellan riktig höger och vänster borde naturligtvis vara om vi över huvud taget skall ha offentligt finansierad barnomsorg eller ej. Då hade krigsrubrikerna varit berättigade. Skall föräldrarna betala sin barnomsorg själva eller skall skattebetalarna stå för omsorgen om andras glyttar? Skall universitetsutbildningar vara gratis eller skall man betala terminsavgifter som speglar vad utbildningen kostar? Då skulle vi ha skiljelinjer som idag är otänkbara i svensk politik, där alla partier cirklar runt exakt samma socialdemokratiska ståndpunkt och sedan käbblar om detaljer, utan att ifrågasätta statens eller det offentligas ansvar. Samma sak kan sägas om alla områden i den så kallade "välfärdsstaten" eller "folkhemmet". 

Vad som är det offentligas ansvar och vad som är den enskildes är inte möjligt att diskutera i svenskt politiskt liv där problemen formuleras av socialdemokratin och enbart av socialdemokratin och alla partier i grunden hyser samma åsikt. Det är inte livsavgörande om en burk kaffe innehåller 450 eller 500 gram, men i svensk politik hade den marginalen fått journalistkåren att explodera i indignation.

Dessutom sker rapporteringen med en förment aura av objektivitet, trots att det enbart återges ett perspektiv, en utgångspunkt, och med illusionen att det finns en absolut sanning, den svenska, där alla andra länder "har fel". "Världssamvete" och "världens moraliska stormakt" är sådant jönsigt snömos som den svenska journalistkåren och de svenska politikerna producerar på löpande band och som det tyvärr verkar som om befolkningen faktiskt tror på. Vi är ett litet socialistiskt land nära nordpolen som de flesta människor på jorden inte ens hört talas om, än mindre ser upp till. Men, vi är ett land där åsiktspluralitet ses som ett hot, inte som en möjlighet, likt vissa andra länder långt ut på vänsterkanten i global politik.

En sak som framhävs i svensk massmedia idag, den 10 november 2016, om Trump, uttalat som en anklagelse, är att han är "klimatförnekare". Det sägs i aggressiv ton av samma personer som sekunden innan bokat en flygresa till Thailand "för att det är skönt med sand mellan tårna" och "de har så fantastisk kultur". Äkta klimatförnekare bokar flygresor till Thailand utan att över huvud taget fundera över flygets klimatpåverkan. Den sorten har vi gott om här i Sverige, men skulle de följa upp sin Thailandsresa med att säga att de tycker att den egna rekreationen är viktigare än klimatet på jorden hade de fått schavottera i pressen. Såvida de inte är en del av pressen. Vissa saker "gör man bara". Sverige är ett land fullt av dubbelmoral, på detta och på andra områden. Men världsbäst på att förhärliga sig självt och sin egen brist på fritt politiskt samtal och där den som påpekar att kejsaren inte har några kläder häcklas offentligt. Bristen på fritt politiskt samtal ursäktas med att vi lever i en konsensuskultur, och gud nåde den som inte strävar efter konsensus i den socialistiska andan.

Vad man säger och vad man gör finns det ingen koppling mellan, oavsett politisk färg (där nyansen av röd, från rosa längst till "höger" till mörkröd längst till "vänster", är den viktigaste beståndsdelen). Jag blir stundtals beklämd av detta komprimerade politiska landskap, där det egentligen inte spelar någon roll vad man röstar på, det blir ändå en huvudsakligen socialistisk politik som genomförs, där det är socialdemokraterna och LO som formulerar problemen i samhället.