Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet på åsikter som i det socialistiska Sverige minst sagt är tveksamma. Sverige är sannolikt världens mest socialistiska land, där socialismen är så inlärd av befolkningen att den aldrig ens ifrågasätts. Det finns inget politiskt alternativ till det storebrorssamhälle som drivs av världens högsta skatter vi lever inom sedan många decennier. De tillåtna åsikterna återfinns inom ett mycket smalt område som avgränsas av socialismen och det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet.
Donald Trump befinner sig mycket tydligt utanför detta, och har därmed fått hela det politiska livet och massmedia i Sverige att gå i spinn, svårartat, där alla från "höger" till "vänster" samfällt sjunger på Magnus Ugglas gamla slagdänga "Jag mår illa" och där till och med Sverigedemokraterna uttrycker tveksamhet. Jo, han är inte socialist av svenskt snitt, så som Bernie Sanders hade varit. Nej, Bernie hade inte vunnit om han inte redan blivit utslagen. Svensk socialism är inte så särdeles gångbar i USA, där det politiska spektrat är många gånger bredare än den smala politiska springan långt till vänster som vi rör oss inom.
Frågan är väl snarast kanske varför det politiska livet i Sverige blivit så begränsat, varför meningsutbytet saknas, varför libertarianska och konservativa partier saknas och har ersatts av olika socialliberala schatteringar som alla egentligen hade kunnat rymmas inom socialdemokratin där diminutiva skillnader överdrivs på ett närmast absurt sätt. Vi är ju ingen diktatur. Vi tror oss inte om att vara en diktatur. Vi får välja i fria val. Vilhelm Moberg kallade oss för "demokratur" i stället. Inte demokrati, inte diktatur, men något mellanting.
I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.
— Vilhelm Moberg, Dagens Nyheter, 1965
Det kan väl tyckas vara en tämligen god beskrivning av Sverige, för femtio år sedan lika väl som idag. Möjligen då förutom att åsiktsförtrycket inte är så väl dolt längre. Det raljeras om det i stället (samtidigt som man intensivt förnekar att det finns).
Alltså förmedlas resultatet av det amerikanska valet inom ramen för det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet, där bristen på socialism är det första och största problemet. Nästa problem är att Trump inte är Demokrat. Alla svenska politiker med självaktning hade varit Demokrater och förstår inte alls varför GOP inte försvinner eftersom de som återfinns inom den rörelsen inte har "vettiga åsikter" och vill köpa vapen fritt. Att USA har ett dynamiskt politiskt liv med större bredd än det svenska framställs inte som positivt utan entydigt som negativt. För det tredje är han inte europé och han har inte åsikter som passar in i en europeisk standardmall.
Alltså sänder valet av honom "chockvågor över världen". Eller åtminstone genom Rosenbad och på ledarredaktionerna i svensk media. Resten av världen är väl mer osäkra på vad valet skall föra med sig, men: om inte jag är överraskad föreställer jag mig att jag inte är ensam om att ha förväntat mig det här utslaget i valet. Om det är rätt eller fel, klokt eller oklokt, ligger inte i den förväntan, bara att jag har trott på det här utfallet i några veckor. På samma sätt kändes valvinden blåsa starkt i Brexit-omröstningen i somras, långt före valdagen. Det var "bara" opinionsinstitut och den samlade svenska journalistkåren som missade den.
Alltså förmedlas resultatet av det amerikanska valet inom ramen för det socialdemokratiska problemformuleringsprivilegiet, där bristen på socialism är det första och största problemet. Nästa problem är att Trump inte är Demokrat. Alla svenska politiker med självaktning hade varit Demokrater och förstår inte alls varför GOP inte försvinner eftersom de som återfinns inom den rörelsen inte har "vettiga åsikter" och vill köpa vapen fritt. Att USA har ett dynamiskt politiskt liv med större bredd än det svenska framställs inte som positivt utan entydigt som negativt. För det tredje är han inte europé och han har inte åsikter som passar in i en europeisk standardmall.
Alltså sänder valet av honom "chockvågor över världen". Eller åtminstone genom Rosenbad och på ledarredaktionerna i svensk media. Resten av världen är väl mer osäkra på vad valet skall föra med sig, men: om inte jag är överraskad föreställer jag mig att jag inte är ensam om att ha förväntat mig det här utslaget i valet. Om det är rätt eller fel, klokt eller oklokt, ligger inte i den förväntan, bara att jag har trott på det här utfallet i några veckor. På samma sätt kändes valvinden blåsa starkt i Brexit-omröstningen i somras, långt före valdagen. Det var "bara" opinionsinstitut och den samlade svenska journalistkåren som missade den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar