Samhället har utvecklats och förändrats enormt under de senaste sjuttio åren, de där som har gått sedan andra världskrigen tog slut. Under tiden har vi gått från att vara ett ganska fattigt land, men som klarade sig undan kriget med ett nödrop - vi kunde inte försvara oss, så det var inte lönt att skicka hit soldater. Vi gjorde som andra ville ändå, beroende på vem som för ögonblicket verkade starkast. Att vara svensk är att vara ryggradslös (och naiv). När kriget bröt ut var det enda vi kunde säga "Amen, va fan". Vår försvar var nämligen nedlagt eftersom det aldrig mer skulle bli krig efter första världskrigets vansinne. Klokhet och förutseende har aldrig varit vår starka sida. Det handlar mer om "För lite och för sent". Vi har väl de politiker vi förtjänar antar jag, eftersom det enda de lärt sig av historien är att beslutsfattarna inte lärde sig av historien historiskt. Vi blev till slut ett av världens rikaste länder, inte så mycket av egen förtjänst som genom att det inte var lönt att anfalla oss. Vem bryr sig om att anfalla ett land som har en (1) kulspruta, som dessutom saknar ammunition, längs Öresundskusten. Vi kunde alltså bygga välstånd efter kriget, i stället för att återuppbygga efter bomber eftersom vi bland annat tillät tyska trupper och materiel att passera genom landet under flera år och genomförde baltutlämningen utan protester. Därav den glorifierade "neutraliteten".
Begreppet "En perfekt storm" har börjat röra på sig lite. Uttrycket "en perfekt storm" används för att beskriva ett samtidigt flöde av händelser som var för sig är tämligen obetydliga, men som förstärker varandra och leder till något katastrofalt. Begreppet används både bokstavligen, att hänvisa till pågående händelser, och hypotetiskt, att tala om potentiella katastrofscenarier. Samtidigt är vi ofta alldeles för snabba med att måla upp dystopier framför oss, men fortfarande är allt vi kan säga "Amen, va fan". Det enda vi lärt oss är att vi inte lär oss, och sannolikheten för att det håller på att ladda upp till en perfekt storm är fortfarande rätt liten. Inte på något sätt utesluten, men rätt liten.
Dystopierna målas upp som en respons på förändringar i omvärlden. Att valet av Donald Trump i USA målas upp som världens undergång är en följd av flera olika tillstånd. Dels är Sverige ett genomgående socialistiskt land där hela den politiska arenan finns på vänsterkanten av Demokraterna i USA. Bernie Sanders hade varit ett utmärkt val enligt detta, Hillary Clinton var en hök, men kvinna, så det hade väl kunnat vara okej. Men Bernie hade varit bättre.
För det andra har svenska representanter för media kraftig övervikt av sympatisörer av vänsterpartiet och miljöpartiet, ofta kombinerat med att de agerar aktivister för samma parti. En av de stora invändningarna är att Donald Trump är klimatskeptiker. Mmm, det krävs nog en miljöpartist för att bli upphetsad över det faktumet. Alla de republikanska kandidaterna samt de flesta av demokraterna i primärvalen var sannolikt klimatskeptiker. Inget att förvånas över, men svenska journalistaktivister och tyckonomer gör en stor affär av det.
För det tredje är Donald Trump ondskan personifierad. Utifrån en amerikansk synvinkel bör Vänsterpartiet räknas till de vänsterextrema partierna. Förmodligen utifrån varje annat perspektiv än det snävt socialistiska, och varför det inte är samma avståndstagande mot dem som det är mot Sverigedemokraterna vet jag inte. Det är ett vänsterextremt parti med en stor aggressiv svans av stenkastarvänster. Skall det partiet bedöma en republikan blir det alltid med brösttoner av det är antikrist som landat på jorden. Jodå, republikaner och vänsterextrema går inte så bra ihop, men minns att det var samma oväsen från de vänsterextrema när Ronald Reagan tillträdde, en av det moderna USA's bästa presidenter. Klyftan i det amerikanska samhället är inte större nu än när Obama blev vald, men den här gången förlorade demokraten knappt, förra gången vann demokraten knappt. Inget att hetsa upp sig över. Det löser sig, och det betyder inte att demokratin är på väg att avskaffas i USA.
Brexit då, och det franska valet, herregud, det franska valet. Världen håller på att gå under. Jo, om man inte gillar demokrati så underkänner man naturligtvis att befolkningarna skall rösta. Att journalistkåren bara tycker om demokrati när utslaget följer deras egna preferenser är rätt tydligt efter årets två stora val. Nå, inte bara journalister. Vi har en svensk minister som tycker att det vore på sin plats att hindra vita män från att rösta eftersom de röstar fel. I den svenska grundlagen Regeringsformen står "All offentlig makt utgår från folket". Denna grundlag skrevs under en annan tid, och skulle helt säkert formulerats på ett annat sätt idag. "Folket" är för vagt. Tänk om "folket" röstar fel? Som de gjorde i Storbritannien. Som de gjorde i USA. Som det finns en risk för att de gör i Frankrike och Österrike. Och, för den delen, i Sverige 2018. Tänk om man kunde begränsa vilka som skulle ha rösträtt. Då hade man kunnat behålla makten för evigt. Kanonbra.
Nej, världen är inte på väg att gå under, men det är ganska dumt om eliten är så världsfrånvänd att "folket" är ett störande inslag i det stora projektet. Då finns alltid en risk att "folket" vänder eliten ryggen. Det är väl den stora risken när man tjatar om populism så fort man börjar utforska frågor som är betydelsefulla för den som inte tillhör eliten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar