Ja, eller något åt det hållet. I landet Bizarro har just en undersökning om vilken politiker som förstår "vanligt folk" bäst genomförts och i Washington Post har Carl Bildt publicerat en krönika. Samtidigt försöker vi förstå vad Brexit egentligen kommer att betyda och varför inte alla börser störtdyker efter valet av Donald Trump, och varför media går i spinn över att den förste europé som The Donald träffar är Nigel Farage, förre ledaren av Ukip i Storbritannien. Relationen mellan de tillställningarna kan synas lite diffus, men de hänger ihop, hela gänget.
Först och främst, eliten i Bizarro anser att den inte finns. Det är därför som den oduglige, och följaktligen sparkade, generaldirektören blir erbjuden ett annat jobb på samma nivå på en annan myndighet. Eller något i den stilen. Mycket av det som rör eliten, den som anser att den inte finns, påminner om Orwells Djurfarmen i praktiken, där vissa djur är mer jämlika än andra. Eliten i landet Bizarros tappning består av politiker från de etablerade partierna, inklusive lindrigt avbönade kommunister, allmänna muppar med vänsteråsikter, toppluvor, alpollar samt journalister och tyckonomer från etablerad media.
Den nya världen, med internet och så kallade "sociala medier" är något som ställer till problem. Förr i världen stod elitens åsikter oemotsagda, kanalerna för de som stod i opposition var begränsade. Även om de inte var förbjudna att agitera i formell mening så sträckte möjligheterna sig till att stå utanför systembolaget på fredagskvällen och dela ut en stencil. Genomslaget blev inte så stort för att uttrycka det lindrigt. Den lokala tidningen hade oftast en insändarsida där ett fåtal kunde få säga sin mening, bara den inte var allt för kontroversiell, då släpptes den aldrig igenom. Eliten i det socialistiska landet Bizarro diskuterade även under en period att införa förbud mot parabolantenner eftersom inflytande från omvärlden kunde rubba den socialistiska hegemonin.
Kommer så det nya seklet. Den tekniska grunden i samhället förändras i snabb takt. Internet hade dykt upp under nittiotalet, åtminstone som en tillgänglig produkt. På tjugohundratalet har helt plötsligt "alla" en smartphone, en surfplatta och en dator, alla med koppling till internet och där så kallade sociala medier finns ständigt närvarande. Dygnet runt, året runt, pågår samtalet som inte ens hindras av landsgränser. Och eliten börjar panikslaget diskutera hur man kan begränsa människors skärmtid.
Opinionsmätningar hade varit okontroversiella i landet Bizarro i femtio år, Sifo hade ringt upp, frågat om vilket parti Fröken Fräken skulle rösta på och resultatet publicerades. När det nya seklet kommer börjar också osäkerheten öka. Upplevelsen finns där att folk kanske till och med ljuger i telefonen för att de inte vill säga vad de tänker rösta på. Ljuger! Maken till fräckhet!
Eliten i landet Bizarro klappar sig på axeln och tycker de gör ett bra jobb samtidigt som missnöjesrösterna ökar. Vadan och vadfalls! Det är oacceptabelt. Vi gör ju ett så bra jobb, och vi i eliten tycker att ni, folket därnere, pratar strunt. Lyss på vår röst i öknen så kommer vi att höja våra bonusar för att vi gör ett så bra jobb. Fast vi finns inte egentligen, så ni pratar dubbelt strunt. Och massmedia med svansen av tyckonomer, elitens andra ben, applåderar.
Bekymmer uppstår i landet Bizarro när de missnöjda rösterna flyttar ut på internet och skapar egna kanaler för att uttrycka sitt missnöje, något som eliten omedelbart döper till hatsajter och försöker hata ihjäl, och försöker samtidigt hata tyst på alla som besöker sådana ställen. Jag antar att det är därför de kallas hatsajter, för att eliten så intensivt hatar dem och alla som besöker dem, i stället för att lyssna, läsa och försöka förstå drivkrafterna. Elitens tro på sin egen förträfflighet är till synes oändlig och orubblig.
2016 rymmer en hel del överraskningar för eliten, den som anser att den inte finns. Britterna röstar för att gå ur EU, trots att opinionsmätningarna visade att de skulle rösta för att stanna och The Donald vinner presidentvalet i USA, trots att opinionsmätningarna visade på att Hillary Clinton skulle vinna bekvämt - fortfarande på valdagen var det nästan 90% sannolikhet att hon skulle vinna enligt media. Tonen på de svenska politikerna och tyckonomerna har gradvis skruvats upp under hela tiden sedan valet 2014, då SD fick knappt 13 % av platserna i parlamentet. Senast bara häromdagen var det en svensk minister, Annika Strandhäll, som tyckte att man skulle ta ifrån männen sin rösträtt eftersom de röstar fel. Det är den demokratiska ådran i ett nötskal hos vänstern av idag i landet Bizarro. Fast där går tyckonomerna igång och hävdar att hon så klart bara skojade. att hon inte alls menade vad hon skrev, för hon skojade och förstod vi inte det så är vi innerligt korkade. På skoj, sabla högertroll.
Och så nu då, när en opinionsmätning visar att 48% av innevånarna i landet Bizarro tycker att SD's partiledare är den som förstår vanligt folk bäst. Ja, de där vanliga som Virtanen i Pravda tror består av lattepimplande hipsters med ett komplicerat förhållande till sig själv och sina olika genus på Söders caféer. Jag tror inte att vanligt folk håller med. Men, så länge som eliten uppe i sitt elfenbenstorn, de där som inte finns, vägrar att försöka se till att de talar samma språk som vanligt folk så kommer de att gå i otakt. Det var inget problem förr, när vi i lag var förbjudna att lyssna på något annat än statlig teve, statlig radio och läsa ocensurerad press som bara innehöll godkända åsikter, men idag krävs det en motprestation av eliten, vilket de möter med att mediatränas till att kunna undvika att svara på alla frågor som ställs. Jag tror inte den strategin är lyckad.
När Carl Bildt går ut och varnar i WP så är det något han vill säga, inte bara till amerikaner, men kanske fastmer till svenskar. Jo, världen vi känner håller på att brytas sönder av internet och av sociala medier. Helt plötsligt har alla de som tidigare fick nöja sig med att dela ut stenciler utanför systembolaget i Småköping en arena som inte kan kontrolleras av eliten, där de kan samlas runt ett gemensamt förhållningssätt. Det i sig betyder att världen förändras. På gott eller ont så säger Carl Bildt (han menar att det är på ont, enbart) att eliternas makt är hotad i och med valet av Donald Trump till Förenta Staternas näste president. Det kan han mycket väl ha rätt i. Problemet är djupgående eftersom det signalerar att kopplingen mellan elit och vanligt folk på båda sidorna av Atlanten kanske varit sisådär på sista tiden. De stora projekten som drivs, globalisering, migration, överstatlighet, kanske inte har något större folkligt stöd, och projekt som drivs utan folklig förankring tenderar att misslyckas. Tro fan han är orolig.
I svenska massmedia varierar tonen mellan förvirrad ("det går ju så bra för landet, BNP går upp, varför tänker inte de otvättade och lågutbildade som vi vill?") till panikslagen. Vi läser om kriminalitet, mord, hedersvåld, sjunkande skolresultat, en havererad rättvisa, poliser som inte kan fullgöra sitt uppdrag, bostadsbrist som är akut, stenkastning mot ambulanser, brinnande bilar, knark som säljs öppet vid dagisentréer, utanförskapsområden där man fått begränsa hur många som får bo i en lägenhet och allt detta redan i etablerade medier, till och med i Pravda förekommer det. Och så undrar de varför vanligt folk inte tycker att landet är på väg åt rätt håll. Samtidigt som tyckonomskrået försöker hata livet ur alla som inte är socialister. Jo.
Och politikereliten från de etablerade partierna försöker förmedla en bild av att om de bara får öppna ett genusdagis för hipsters till så löser vi alla problem (jodå, de beskyller invandrarkvinnor som vill göra något åt hedersförtrycket i förorten för rasism också. Landet Bizarro lever ofta upp till namnet). Samtidigt som hatsajterna (nej, Aftonbladet räknas inte in) får fler läsare går SD's opinionssiffror upp. Trots alla skandaler som grävs fram av etablerade sanningsvittnen som Aftonbladet och Expressen, och trots att vänsterns tyckonomer regelmässigt idiotförklarar lantisar utan pipskägg. Att Moderaterna har en partiledare som förföljs av sitt uttalande att Stockholmare är smartare än lantisar hjälper inte upp situationen...
Jimmie Åkesson alltså, 48% av befolkningen i landet Bizarro anser att han förstår vanligt folk bäst. Koppla detta till att mörkertalet när det gäller allt runt SD verkar vara stort, få vill fortfarande erkänna sina sympatier för det partiet, därav att deras opinionssiffror knappast påverkas av skandaler. De som kommit så långt att de erkänner sympatierna offentligt ändrar sig inte. Spänn fast säkerhetsbältena inför valet 2018...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar