Vem vet om det Sverige gör är rätt eller fel? En utvärdering av hur det slutar kan ske först när det slutat. Då frågar sig naturligtvis vän av ordning när det slutar. Det svaret är enklare att ge, hur konstigt det än låter - det slutar när en tillräckligt stor del av befolkningen regelbundet vaccinerar sig mot sjukdomen så att den inte får fotfäste eller när det kommit fram ett effektivt botemedel för den som blir allvarligt sjuk. Det är inte svårare än så, och med tanke på hur intensiv forskningen är på området lär både vaccin och botemedel finnas inom en rimlig tid. Jag talar inte om den epidemiologiska hanteringen här, utan om politikens sittande i baksätet under den här för samhället svåra tiden.
Den svenska strategin innebär att politiken tagit ett steg tillbaka och överlåtit besluten åt myndigheter som inte nödvändigtvis gjort samlade politiska bedömningar utan som tagit fram föreskrifter utifrån sina kompetensområden. Det innebär naturligtvis att vissa politikområden utelämnats eller hanterats styvmoderligt vid bedömningen eftersom inga inblandade expertmyndigheter har haft den inriktningen.
Det som hänt är vidare att det uppstått en politisk samling runt den valda linjen på ett sådant sätt att nästan ingen kritik förekommit eller tillåtits förekomma. Samhället har i ett slag blivit auktoritetstroende på ett mycket märkligt sätt och i just den här frågan har allt ifrågasättande undertryckts. Alla som försökt uttrycka en avvikande åsikt har på alla sätt som är möjligt hånats för att vara "amatörepidemiologer" och frågan har reducerats till ett enkelt problem om epidemiologi.
Med tanke på att den rymmer många aspekter är det ett märkligt cyklopbeteende. Som i alla andra frågor är Sverige ingen isolerad ö i världen, utan i denna fråga smyger sig också in utrikespolitik, nationalekonomi, industripolitik och så vidare. För att öka möjligheterna för drabbade företag att övervintra krisen har vissa paket gjorts tillgängliga. Om de är tillräckliga eller ej, och om de lättar på rätt saker vet jag inte, men pengar har skjutits till, och det är bra. När man så överlåter all hantering av själva pandemin till en folkhälsomyndighet så kommer av naturliga anledningar utrikespolitiken att stå på undantag. Det finns områden där man måste göra ungefär som grannarna gör för att kunna upprätthålla goda relationer och handelsförbindelser, och det är kass diplomati att börja förklara för omkringliggande stater att de gör fel. Detta samband stod klart redan för våra vikingatida förfäder och är den stora anledningen till att vi blev kristna för cirka 1000 år sedan. Handel med dåtidens Hamburg-Bremen-område var viktigare än vilka gudar vi tillbad i Skåne.
När det då finns de som påpekar detta faktum i offentligheten får de genast smaka på åsiktspiskan som försöker förminska dem till tystnad genom extrem användning av härskartekniker, trots att det egentligen inte handlar om kritik mot FHM (Folkhälsomyndigheten), Johan Carlsson eller Anders Tegnell. Det är nämligen varken den myndighetens eller statsepidemiologens roll att vara diplomater eller styra en stat. Det är heller inte socialstyrelsens roll att agera internationella diplomater. Sådana har vi däremot gott om på UD (Utrikesdepartementet) och det är regeringens uppdrag att regera.
När politiken tar ett steg tillbaka så tar vi bort den expertis som finns på departementen för att sköta internationella relationer och överlåter åt en epidemiolog att på presskonferenser berätta för alla andra stater att de dels gör fel och dels inte har tillförlitliga data.
Det upplevs säkert inte som vare sig positivt eller professionellt och det stärker inte vår ställning vare sig inom EU eller på den internationella marknaden. I stället framstår vi som obegripligt arroganta givet våra höga tal över antalet döda, något som kommer att drabba övriga relationer, handel, utbyte och så vidare.
Det är tämligen säkert att i sådana här fall finns det ett substantiellt värde i att försöka göra på samma sätt som grannländerna för att bibehålla så mycket som möjligt av gränsöverskridande samarbete. Sverige är inte Finland, Norge eller Danmark, men är så likt, har så mycket gemensamt, och har så många gränspassager av varor, tjänster och människor varje dag att kostnaden för att avvika lätt kan bli högre än värdet av att följa sin egen väg. Det handlar inte så mycket om vid vilken tidpunkt dödstalen går ner eller upp eller hur mycket, utan att man gör ungefär samma saker ungefär samtidigt som grannarna med ömsesidig respekt.
Efternotering: Jimmie Åkesson skrev tydligen en debattartikel i DN idag den 7 juni 2020 där han kräver Anders Tegnells avgång. Blanda inte ihop hans eller det partiets åsikter med mina. Jag är inte Sverigedemokrat.
Jag har inga som helst invändningar mot Anders Tegnell, Folkhälsomyndigheten eller det arbete de utfört under krisen. Jag är inte epidemiolog och utger mig inte för att vara det. Min fasta övertygelse är dock att detta inte uteslutande är en fråga om epidemiologi utan i ännu högre utsträckning om politik. Mina invändningar gäller helt och hållet att den politiska sfären med regeringen i spetsen satt sig på soldäck och undvikit att styra skutan Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar