tisdag 30 juni 2020

Miljöpartiet, migrationen och regeringen

Det svenska politiska rapporterandet har gått i spinn och analyserna/analytikerna försöker övertrumfa varandra i vad som händer när/om Miljöpartiet lämnar regeringen med buller och bång. Gissningsvis för att det skapar klick och aktivitet i den undervegetation som kallas kommentarfält och på twitter.

Allt som en följd av att Socialdemokraterna sitter vid ett förhandlingsbord om migration med den forna alliansen, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centern. Personligen förstår jag inte riktigt var upphetsningen kommer från eftersom det torde vara tämligen omöjligt att få M, KD, C och L att enas om ett migrationsramverk, där C och delvis också L står avsevärt närmare MP och V än de forna allianskollegorna i M och KD. Att man försöker förhandla är inte samma sak som att man har ett gemensamt förslag, och för S så ligger också regeringsmakten i potten. Att lägga ett förslag som spräcker JÖKen, får MP att hoppa av och som resulterar i Stefan Löfvens avgång lär inte hända, även om det är spännande att spekulera i något annat än covid-19 för en liten stund.

Att ena Socialdemokratin om något sådant här lär inte heller gå så enkelt. Jag kan tänka mig att både partistyrelse, riksdagsgrupp och verkställande utskott kommer att sätta käppar i hjulet. S är ett parti som i stor omfattning lyssnar inåt även om det ofta kan verka vara betonghäckar utåt. "Problemet" som många missar är att de inte lyssnar "utåt". För S är tillfälliga opinioner fullständigt egalt, däremot är den interna processen tungrodd (been there, done that, om än bara på arbetarekommunnivå).

Så, mitt förslag på resultat då? Mycket mer urvattnat och blekt än det som kvällspressen spekulerar om. Förhandlingarna strandar och hela frågan läggs i en långtidsutredning där resultatet skall presenteras i oktober 2022. Nuvarande tillfälliga lagstiftning på området förlängs fram till efter valet. Stefan Löfven sitter kvar som statsminister med MP som koalitionspartner, även om de knorrar en del över att lagstiftningen inte togs bort så som de lovat/blivit lovade. Preem byggs. Ny  landningsbana på Arlanda läggs i ytterligare en utredning som skall presentera sitt betänkande i oktober 2022.

JÖK lever vidare, om inte annat så för att det är ett roligt namn och för att varken L eller MP vågar chansa på ett extra val. De två partierna är de som har allra mest att förlora, och risken är överhängande att ett eller båda partierna åker ut ur riksdagen så det tjongar om det blir ett val nu. Så dåliga är deras opinionssiffror att det skulle vara ett risktagande på mycket hög nivå.

Som så ofta förr förstår jag inte varför det mest osannolika utfallet är det som kvällspressen går allra mest i spinn över, det som mest av allt bara låter som rena spekulationer, om det inte är enbart för att generera klick. Sedan när verkar det troligt att C och M skulle kunna komma överens om migrationen? Sedan när är L ett enat migrationskritiskt parti?

Det skulle mycket väl kunna vara att S, M och KD kan komma överens om ett migrationsramverk, men det räcker inte, eftersom det fortfarande spräcker JÖK och sannolikt tvingar fram det där extra valet, eller en expeditionsministär i drygt två år.

Svarte Petter i sammanhanget är naturligtvis också SD, som nonchaleras fullständigt i massmedias spekulationer nu. Det är fullständigt självklart att varken C eller L skulle kunna acceptera ett förslag som vinner gillande från SD. Risken för att det inträffar är så nära noll man kan komma.

Så, jag är ledsen, min förutsägelse är den tråkigaste av alla: Inte ett skit händer på området förrän tidigast hösten 2022.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar